Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Håkan Hellström
Ishallen, Oskarshamn
2006-03-11
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-03-14
Hemsida: www.hakanhellstrom.com

Hatten av för Håkan Bråkan, allas vår storebror. Grabben tycks aldrig få slut på sprudlande energi och visuell livsglädje. Uppbackad av ett högst kompetent och minst lika sprudlande kompband förvandlar Hellström Oskarshamns Ishall till en ren manifestation av begreppet eufori. Men varför, varför, ska alla småtjejer (och småkillar) skrika så infernaliskt högt och gällt precis hela tiden?

Publiken är inte särskilt svårflirtad ikväll, man anar snabbt vad som komma skall redan under Kristian Anttilas konsert en stund innan. Trots att Göteborgaren gör en av sina mindre minnesvärda spelningar vägs detta upp av den massiva respons han får från pojkarna och flickorna längst fram. Rosor regnar upp på scenen, godis kastas ut i gengäld. Men de allra flesta väntar ju på något i deras ögon så fantastiskt mycket större.

Jublet och skrikandet vet inga gränser när förste man ur Håkan Hellströms band visar sig på scenen, och från att inte veta några gränser blir vrålet ännu större när kvällens hedersgäst tar scenen i besittning med ett språng. Hängslen och hatt på, det bredaste leendet och glimten i ögat är också närvarande. Gamla karakteristiker men utan tvekan de som gör det hela så speciellt.

En promenadseger är en tanke som dyker upp snabbt nog. De mest välkända låtarna är givetvis med, Ramlar, En vän med en bil, En midsommarnatts dröm, Känn ingen sorg för mig Göteborg men frågan är om inte alla Håkans låtar är välkända vid det här laget? Högt tempo varvas med känslosamma ballader som Dom kommer kliva på dig igen och Precis som Romeo från senaste skivan ”Nått gammalt, Nått Nytt, Nått lånat, Nått blått”. Låtvalet och framförallt utförandet är av absolut högsta klass, det märks att såväl artist som publik trivs alldeles ypperlig i den symbios av ömsesidig kärlek och beundran som har skapats.

Det här är tydligen första gången Hellström med vänner är i Oskarshamn och det är också ett av de första arrangemangen av denna storlek som hålls i lokalen. Det märks att ortens befolkning är svältfödd på denna typ av händelse och artisteri, de fullkomligen avgudar varje ord, varje stavelse och varje rörelse från pojken på scenen. Det kommer kanske inte som en överraskning när jag säger att extranumret Kom Igen Lena får till och med de äldre herrarna och damerna i lokalen att dansa vilt och vicka på höfterna?