Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Vapnet
Trägår'n, Borås
2008-04-11
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-04-14
Hemsida: vapnet.blogspot.com

Jag visste att det skulle vara så där. Trots en ganska full, och oerhört mysig, lokal var vi kanske 30 personer där som inte har kommit enbart för att höra Kalla mig. De som har gjort det går tomhänta hem, då det – lyckligtvis nog - inte bjuds på någon ”CP-låt”, trots upprepade uttalanden från publiken att ”de bara har en hit, då borde de väl spela den?”. Däremot utvecklar sig kvällen för oss 30 andra till en kväll fylld av dans, falsksång, ångest och ren lycka. Vapnet bjuder på saft och bullar i Borås.

För även om Martin Hanberg med bihang öppnar nervöst och fumligt med lite nytt och lite gammalt händer något i Storgatan. All den ångest som unisont skriks ut i och med raden ”jag vet hur man väntar” får Trägår'n att gunga. Bandet dansar inombords. Publiken dansar så det står härliga till: svetten lackar på vissa pannor. Vapnet river av låt efter låt värd att dö för. Plötsligt händer det inte, Ge dom våld, Rör inte hjärtat och avslutningsvis den bästa svenskspråkiga låten om olycklig kärlek som jag har hört: Thoméegränd.

Den enda missen är det alldeles för korta programmet. Bara tre låtar från nya plattan ”Döda fallet” spelas, och jag tror att fler än jag hade velat höra både Seymour, Tusen mot en, Färjemansleden och åtminstone två-tre nya låtar till. Men bandet bryr sig inte, i ren popanda, att gå upp för något extranummer. Kreddigt.