Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Decadence
Where do broken hearts go?, 2005
Skivbolag: Cold Meat
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-01-10
Hemsida: -

Jag övervägde länge att ha med den här plattan på årsbästalistan för 2005. Så bra är den. I slutändan fick den dock stå tillbaka för lite mer lättillgängliga releaser. Dags för återupprättelse nu då, ”Where do broken hearts go?” är nämligen inte alls en svår skiva. Däremot kan det vara det mest dramatiska stycke ljudkonst som släpptes under fjolåret.

I ett stundtals akustiskt, stundtals orkestralt och smått pompöst ljudlandskap berättas en historia. Det är texter som rör sig i miljöer som är långt ifrån ljusa och lyckliga. Dekadens, död och förkrossande sorg tycks vara givna pusselbitar i berättandet. Det är dock oerhört medryckande, spännande och intressanta texter som får extra liv av Petros Sgardelis formidabla spoken word-framförande. Just det, det är till viss del spoken word det handlar om och Petros har en berättarröst att döda för. Över de välarrangerade musikpartierna backas han på ett tillfredställande sätt upp av skönsjungande Eyphrosyne.

Den atmosfär som skapas på den här skivan är beundransvärd. Det är dramatik på hög nivå, de känslor Decadence försöker förmedla går fram precis. Petros lyckas låta så väl ynklig som hänsynslöst ondskefull och hela skivan svävar i ett känslotillstånd någonstans mellan hopp och total undergång. Textfragment fastnar och man sugs in i skivan vare sig man vill eller inte. ”Where do broken hearts go?” berör verkligen. Den är suggestiv och vacker på samma gång och som sagt, förmodligen den mest dramatiska skiva som släpptes 2005.