Joyzine.se






Krönika

Hur svårt ska det vara att informera?

Så kom det då tillslut, monsunregnet som förvandlade Arvika till samma ogästvänliga leråker som knöt ihop förra årets festival. Att 40 minuters storm kan förändra stämningen så markant är häpnadsväckande. Men lite regn är inte mycket att göra åt. Det finns ingen festivalarrangör i världen som kan gardera sig mot skyfall och usel väderlek. Däremot finns det flera saker som svenska festivaler i allmänhet och Arvika i synnerhet måste bli mycket, mycket bättre på.

På presskonferensen som knöt ihop festivalen under lördagen slog sig festivalledningen för bröstet och menade att festen skulle kunna växa sig hur stor som helst. Att det inte finns några hinder för att Arvikafestivalen skulle kunna bli en av de största festivalerna i Skandinavien, om inte den största. Det är rätt på många sätt. Värmlänningarna har i och med årets omplacering av huvudscenen Vintergatan en scen med enorm publikkapacitet, de har modiga bokare som inte är rädda att boka smalt och ändå oftast lyckas, de har ett kompakt och trevligt festivalområde och de har en stämning som få festivaler kan matcha. Men det är ändå ruggigt fel.

Organisatoriskt finns nämligen alldeles för många brister och här har Arvika och Hultsfred precis samma problem.

Det är möjligt att jag som representant för pressen är en aning mer kräsen och gnällig än gemene besökare. Att i olika sammanhang åtnjuta fördelar gör naturligtvis omedvetet att man vaggas in i någon sorts bekvämlighet. Men att ha personal som inte har någon koll på något kan aldrig vara acceptabelt. Vare sig man är press, artist, vanlig besökare eller plankare. Det är samma visa i såväl Värmland som Småland. Stackars ideellt arbetande ungdomar möter gång efter annan besökare med enkla frågor som de inte klarar att besvara. Jag har själv fått uppleva det over an over again den här sommaren, artister jag snackat med har kokat över och besökare har muttrat till höger och vänster.

Om man nu ska ha en stor mängd gratisarbetande personal hur svårt kan det då vara att samla allihop till en genomgång av vanlig information och var saker och ting ligger? Eller rent av köra latversionen och dela ut kompendier och kartor till alla volontärer? Det borde vara en självklarhet för varje festivalarrangör att ha välunderrättad personal...men tydligen inte. Många som jobbar svävar i flummig oupplysthet.

Ungefär lika viktigt är det att ha en fungerande parkering. Inte som fallet var på båda ställena i år, flera kilometer från camping och festivalområde. "Det går gratis buss" säger arrangörerna och missar helt poängen att många som tar bilen till festivalen gör det av just den anledningen att de har för mycket och för skrymmande packning för att kunna åka buss eller tåg. Att tvinga bilburna besökare att parkera långt bort är ett hån. Det ska inte krävas att man (som i undertecknads fall) har varit på plats så många gånger förr att man vet precis vart man kan köra förbi avspärrningar och parkera säkert nära området. Och visste de arbetande ens vart parkeringen låg? Vad tror ni?

Visst, det är inte alltid så lätt att stå med ett vettigt parkeringsområde. Men vill man vara med och konkurrera bland det största är det en fråga som man bara måste lösa.

Det hänger ihop med den usla informationen, men det måste finnas riktlinjer för vilka band som gäller var. Hultsfred skötte det tillskillnad från tidigare exemplariskt i år, i Arvika fungerade det inte alls. Ena stunden fick man komma igenom en viss gate andra inte. Ena stunden var det tillåtet att bo på funktionärscampingen, andra inte. Vem man än frågade fick man olika svar och att som stressad journalist aldrig veta om man ska hinna fram i tid på grund av gatekrångel är inte uppskattat. Samma sak gäller naturligtvis för dem som är viktigast – festivalens betalande besökare. De behöver också raka rör och information svart på vitt.

Ska man bli en stor festival innebär det ett ökat press- och gäst- för att inte tala om artistuppbåd, då måste sådana saker verkligen fungera för att det inte ska bli ett organisatoriskt kaos.

Jag ser mer än gärna att Hultsfred hittar sitt koncept och repar sig och att Arvika går och blir Sveriges mäktigaste festival, men då vill jag också att de ska vara organisatoriskt fräscha så det är bekymmerfritt att besöka dem. Ambition måste i det här fallet gå hand i hand med organisation.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Mikael Mjörnberg 2008-07-08

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Linn, 2008-07-09 20:26:35 (85.228.175.51)

Verkligen sant. En kväll på området innan en spelning behövde vi till sjuktältet pga skadat knä. Vi blev hänvisade fram och tillbaka över HELA området - kors och tvärs, utan att hitta sjuktältet. Det var inte så trevligt för den med skadat knä kan jag meddela. Vad man än frågade, vilken funkis man än frågade, visste de INGENTING.

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner