Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Robyn
My Truth, 1999
Skivbolag: BMG
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 1999-10-10
Hemsida: www.robyn.com

Svenska Robyn har äntligen växt upp! Barbiedockan är lagd på hyllan och en vuxen, välutvecklad och sångsäker röst träder fram. Robyns nya album "My Truth" har nått de musikentusiastiska och får de flesta av dem att jubla. De nya låtarna är lugnare, känsligare och innehåller flera härliga rytmer. Faktum är att Robyn denna gången har provat ett genomgående djungelgung genom nästan hela albumet. Bongtrummor och akustiska gitarrer för tanken bort från Sverige, mot exotiskare länder. Den klart bästa låten på skivan är Play, som också den blivit något av en radiohit. Här diskuterar vi soul, akustiska gitarrer, en enastående melodislinga och förstklassig sång. Vissa låtar ackompanjeras dessutom av stråkmusik och Robyns röst förstärks med körer.

Som de flesta vet är mycket få skivor perfekta. "My Truth" har också den några hakar, om än ganska ynkliga. Det som stör mig mest är att Robyn aldrig kan växa ifrån trummaskinerna. De för ibland tanken tillbaka till Robyns första skiva, som enligt mig var ett rent bottennapp. Något annat som är lite irriterande är att i vissa låtar hörs störande syntblipp i förhatlig Scooter-anda. Irriterande! Den sista haken som jag har något att anmärka på är några stulna melodislingor. Vissa delar i Underneath The Heart påminner lite väl mycket om Jill Johnsons Kärleken Är. Om detta är en ren tillfällighet, eller om båda snott från ytterliggare en källa är för mig okänt. Misstänkt likt är det i alla fall.

Robyn har tagit av sig dansmusiksstämpeln och stoppat sig själv i ett annat kuvert. På "My Truth" handlar det om stilla avslappningsmusik. Musikstilen är perfekt övervägd och välsmakande. Sammanfattningsvis måste sägas att Robyn har lyckats mycket bra med "My Truth". Inte en perfekt skiva, men den förtjänar mycket väl sitt betyg. Gripande, smekande, eggande och inspirerande, som jag brukar säga.