Joyzine.se






Recension - Demo

Norma Bates
Promo
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-01-03
Hemsida: www.normabates.com

Det var väl 1999 ett gäng kaxiga norrländskor slog igenom? Har för mig att debutplattan hette ”C’mon let’s pretend” och gjorde ett ganska stort avtryck i musik-Sverige, kan det stämma?

Nu undrar ni säkerligen varför jag raljerar på detta sätt, men förklaringen är enkel. Det ligger inte enbart till på det viset att Julia Blomgren har en sångröst väldigt lik Maria Anderssons. Den musik Stockholms Norma Bates framför 2005 är nämligen även väldigt lik den tonkonst Sahara Hotnights ägnar sig åt. Och då är norrländskornas debutalbum ett bra riktmärke. Det var innan de hade blivit riktigt slickade och fortfarande slamrade en hel del. Det är nämligen precis vad Norma Bates gör.

Som sagt, Julia Blomgren låter väldigt mycket som Maria Andersson. Med den skillnaden att hon låter mer desperat. Som om hon hellre vill vara en häftig Courtney Love-typ än den beskedliga flicka från Örnsköldsvik hon är. Inget fel i det, jag tycker det låter coolt, det gör musiken mer levande. Inför musiken i sig är jag dock mer ambivalent.

Det ska sägas direkt att jag tycker Norma Bates är riktigt bra. De har bra låtar och ett driv som imponerar. Problemet i mina ögon är att de saknar en egen profil. Dess musik är allt för lik Sahara Hotnights. Sättet att bygga låtar, ljudbilden, sången, ja allt. I ett sådant läge är det rent av klantigt att slänga in riff som nästintill låter stulna från föregångaren.

Här finns några partier som bryter av och sticker ut. Då låter bandet som No Doubt innan de gick och blev disco. Men dessa partier är lätträknade. Därav denna ambivalens. ”Promo” är en angenäm inspelning som bara saknar egen prägel. Precis där kör jag fast i min analys.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner