Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Definitivt 100 spänn 11 + demo, 2002
Skivbolag: Rabb Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-06-24
Hemsida: -

Det är juni och följaktligen dags för ännu en volym i Definitivt-serien. Den här gången har priset höjts med femtio spänn, men då inkluderas också en platta med 21 demoband som får chansen att visa upp sig. Ett beundransvärt initiativ av skivbolagen som står bakom samlingen.

Huvudskivan bjuder precis som vanligt på band från Sveriges stora punklabels Birdnest, Beat Butchers, Ägg tapes och Sigourney. Tyvärr måste jag klassa denna samling som en av de sämsta i serien. Många av banden känns urvattnade och de riktigt stora stöttepelarna ställer upp med ganska tunt låtmaterial. Av de 16 melodierna är det bara fyra-fem stycken som lyckas fånga mitt intresse.

Charta 77 är störst, vackrast och äldst i detta sällskap och sin vana trogen gör herrarna ett stabilt arbete. Överraskande är dock det sista man kan kalla låten Frihet II. Det är en uppvisning i hur bandet alltid låtit och ganska förutsägbart. Trots detta ett av plattans vassaste spår. ">Iguana Partys album "Förlorarnas bar" var riktigt vasst, men bandet är elvans största besvikelse. Melodin Efterlyst saknar all mysig identitet som finns i det tidigare materialet och försöket att köra modern rap-bla-bla-bla-stil misslyckas helt.

Ohlsson har semester prod. chockar mig med att ha en riktigt genomarbetad låt som dessutom svänger riktigt bra. Mimikry är ett säkert kort och Troublemakers räddar plattan. Sedan finns här ett par spår som förvisso är riktigt hyggliga men som känns på tok för inaktuella. En liveupptagning av Betongbarn med Strebers till exempel. Jag har aldrig varit särskilt svag för Spoiler och bidraget Var du allting som jag såg? ändrar sannerligen inte på min inställning till bandet. Köttgrottorna har sett sina bästa dagar för länge sedan, men deras korsbefruktning av Imperiet och Sagan om ringen saknar inte charm. Slutligen vet väl alla redan vad jag tycker om Gbg Punx…

När de etablerade banden sviker är det tur att de hungriga demoakterna räddar paketet. Visserligen är flera inspelningar under all kritik ljudmässigt (det är faktiskt inte särskilt svårt att få till bra ljud på demosar nuförtiden) och alla låtar är inte alls bra. Men bara entusiasmen och den brinnande gnistan gör "Definitivt demo" värd att köpa. Tyvärr är några inspelningar lite väl gamla, men sådant får man ha överseende med i ett sådant här sammanhang.

Plattan bjuder på ett sammelsurium av trallvänliga trudelutter och betydligt fler än en deprimerad Ulkeröst. Bäst är hardcoreplutonen Sengaija, Senap och självklart knäppgökarna i Kapten Kermit. TUFF svarar för det mest udda inslaget med sin crossover mellan Rammstein och LOK. Däremot förstår jag inte storheten med de pubertala mesarna i Joelbitar. Ge mig, ge mig, ge mig som finns med på denna skiva är inget annat än ren skit.

Kontrasten mellan de båda delarna på denna dubbel är enorm. Trött rutin mot vitalt och nyfiket jävlar anamma.