Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Destinity
Synthetic existence, 2005
Skivbolag: Adipocere
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-11-29
Hemsida: www.destinity.net

Det här var oväntat, det må jag då säga. Jag hade förväntat mig någon form av halvdan dödsmetall i den brutalare skolan. Fråga mig inte varför. Och visst är ”Synthetic Existence” ett brutalt album på sina ställen, så väl som det bjuder dödsmetall. Men här handlar det snarare om vitalt nytänkande och medryckande briljans än grävande i gamla mögliga kryptor.

Fransoserna rör sig i en genre som många skulle härleda till In Flames, men som jag snarare tycker drar åt Construcdead och Hatesphere. Thrashig dödsmetall av modernt snitt. Men riktigt så enkelt är det inte, det här är ingen enkel melodeathplatta i mängden. Destinity blandar nämligen ut det hela med keyboards och skapar en ondsint atmosfär värdig Dimmu Borgir.

Att vi rör oss i de kommersiella utkanterna av så väl death- som black metal med ovannämnda referenser är helt klart. Destinity drar åt det något mer lättillgängliga, men är samtidigt betydligt mer brutala än nämnda akter. Det är just det som gör dem så bra. De positionerar sig mittemellan det inställsamma och genombrutala och de gör det snyggt. Utan att bli någon löjlig halvmesyr.

Att skivan är föredömligt producerad hos Tommy Hansen i Danmark ger bara plus i kanten. Destinity överraskar mig oerhört positivt. Främst genom att visa att det går att lira modern thrashdeath utan att upprepa vad någon annan redan gjort.