Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Taake
S/t, 2008
Skivbolag: Dark Essence Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-10
Hemsida: taake.theblacksun.org

Så fort Taake slår av på takten och kör fast i långsammare partier med atmosfäriska ambitioner blir detta självbetitlade fjärde album ganska lökigt. Då osar det unket Vintersorg och naturromantiskt trams om det hela. Att sjunga på modersmålet (i det här fallet norska) är tufft, men svårt. I de slöa partierna blir det helt enkelt för svårt att balansera upp ondskan. Det är nästan så jag skulle vilja kalla det buskis.

När Hoest (som ensam står för rubbet i Taake) smiskar höghastighets-black metal är han däremot betydligt mer intressant. ”Taake” ramas in av en skräpig produktion och källarkänsla som är så väl klaustrofobisk som genretypisk. Till skillnad från hos exempelvis Aura Noir låter det dåliga ljudet inte sökt och vill man är det inte svårt att hitta likheter med Darkthrone. Det ska helt enkelt låta lite sjavigt och vingligt, det är det som är poängen. Och raka rock n’roll-riff finns givetvis inbakade i smeten.

Men låt er inte luras av det burkiga och fula skalet (det här är så långt ifrån Dark Funerals lyx-black man kan komma). Hoest är bakom allt det där en mycket skicklig musiker. De isande slingorna skvallrar om att vi har att göra med en norrbagge och de snabbt gnidna riffen är för det mesta komponerade med känsla och tanke. Hoest vill säkert att det ska se ut så, men här har ingenting lämnats åt slumpen.

Det har gått lite trend i att black metal av idag ska låta som om den spelades in i någon källare under kyrkbrännaråren på 90-talet. Taake hänger med i det spannet, men visar med den här plattan ändå att projektet är lite för mer än så. Även om jag när det kommer till norsk black metal hellre lyssnar på Satyricon eller Gorgoroth (i alla fall på den tiden när det fortfarande var ett enda band) går det inte att bortse från att Taake tillhör landets elit. Trots de ganska ostiga partierna i mellantempo.