Joyzine.se






Recension - Skiva

Fredrik Johansson & Hundarna
En svensk idyll, 2008
Skivbolag: Troglodyt Produktion
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-01-26
Hemsida: www.allakanspela.se

Visa, singer/songwriter, prog. Ni vet, för att bli framgångsrik inom en genre som bakats ihop av nämnda element krävs något utöver det vanliga. Musikaliskt är det mesta redan gjort och texter och framförande hamnar automatiskt i fokus. Och tyvärr, inte ens tjusigt färgglada kavajer kan rädda Fredrik Johansson & Hundarna från ett klart underbetyg.

Det är alldeles för mycket som inte håller tillräckligt hög klass för att ”En svensk idyll” ska bli något att rekommendera. Musikaliskt är det en ganska trött platta där visa och prog möts i någon form av mix där ledstjärnorna nog hetat saker som Cornelis och Dick Lundberg (som dessutom mastrat skivan). Det låter gjort och plattan saknar dessutom de där riktigt vassa refrängerna, melodierna och krokarna. Platt skulle man kunna säga och till det ska läggas att Fredrik Johansson är en ganska begränsad sångare.

Upp till texterna att rädda kalaset alltså och det sker aldrig. Att hålla på och tramsa med fiktiva karaktärer (Klas, Pär Misär och Lasse Lagom) är ett alldeles för billigt trick som bara känns tråkigt och Johanssons ord är på flera ställen rent pubertala. Jag begriper att han försöker skriva socialrealistiskt som så många inom visa och prog gjort genom åren, men han är inte en tillräckligt god ordkonstnär. Alldeles för många fraser känns bara banala, rimmen är bristfälliga och historierna engagerar helt enkelt inte. För att bli framgångsrik inom en sådan här genre behövs betydligt mer finess. Tyvärr.

De östgötska lokalmedierna gjorde innan nyår i byxorna över Fredrik Johansson & Hundarna. ”Häftigt, de sjunger om Skärblacka”, typ. Men det säger mer om hur lättimponerade lokalmedier är än om gruppens klass.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner