Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Raubtier
Det finns bara krig, 2009
Skivbolag: BDpop
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-03-26
Hemsida: www.raubtier.se

Det tar sin lilla tid att få bukt med Per Hulkoffs Haparandadialekt, de fullständigt kompromisslösa krigstexterna och att komma bort från tanken att det här bara är en internetfluga som fått oväntad hjälp av reklamradion. Men ju mer ”Det finns bara krig” tillåts jobba desto mer uppenbart blir det att Raubtier verkligen är genialt på riktigt.

Smakpoliserna muttrar om buskis och förfasas över att norrlänningarna lyckas med något så paradoxalt som att vara stenhårda och dansanta på en och samma gång. Hur true är det egentligen? Klart att hårdrockarna vacklar, inte kan de väl gilla ett band som liras på Megapol trots att de är stenhårda och gör något så ocreddigt som att sjunga om krig på svenska? De här motsättningarna gör bara ”Det finns bara krig” ännu bättre.

Raubtier är så pardonlöst kompromisslösa att deras våldsamma metalframtoning framstår som antimetal. Jag vet att det låter konstigt, men det är precis så det känns. Trion spelar med alla attribut som är übermetal (sådant som får även de bästa att framstå i löjlig dager), men är ändå väldigt bra och trovärdiga. Jag hänförs.

Hur det låter? Som ett svenskt Rammstein. I alla fall om vi ska ta den enkla varianten. Raubtier är förvisso betydligt hårdare och mer skoningslösa, men sättet att bygga musik kring statiska riff och elektroniska programmeringar är detsamma. För att inte tala om nyttjandet av ett kargt modersmål. Hulkoffs Haparandamål är helt i paritet med tyskan.

Mitt i allt det stenhårda lyckas Raubtier emellertid vara så väl melodiska som dansanta. Det är där i det geniala ligger. När lysande låtar som titelspåret, Legoknekt, Dobermann och Götterdämmerung dundrar ut vill jag headbanga, dansa och vifta med näven på samma gång...och inte minst: dricka öl! Det är ett utsökt betyg. Samtidigt som pansarbesten Raubtier kör över mig vill jag sjunga deras slagdängor till refränger.

I textmaterialet är det krig, död, förstörelse och lite mer död som gäller. Jävligt metal, men hela tiden med glimten i ögat. Raubtier är på fullt allvar, inget skämt, men trion håller en synd distans till gravallvaret.

Svenska soldater på FN-uppdrag runt om i världen sitter lustfyllt och sjunger Sabatons Panzer Battallion i sina fordon när de jobbar. Nu kan de sluta upp med att låtsas gilla blöjmetal och istället vända sig till Raubtier. Blir inte Achtung Panzer en ny pansarvagnshit blir jag väldigt förvånad.