Joyzine

[stäng]

Recension - Live

White Lies
Hultsfredsfestivalen
2009-07-09
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-10
Hemsida: www.whitelies.com

Gruppen har ett formstöpt brittiskt rocksound och ett lysande debutalbum ute, det enda som står emellan dem och den riktiga framgången är utlevelsen på scenen. Det låter alldeles förträffligt om White Lies, men de är inget vidare roliga att titta på. Klädda i svart och som fastvuxna i scenen står de stelbent rakt upp och ner när de lirar. Det händer i princip ingenting extra under hela spelningen. Ynglingarna har mycket att lära av de stora, exempelvis Franz Ferdinand dagen innan eller The Killers som kliver på scenen strax efter dem.

Men nu är genren inte sådan att den kräver en explosionsartad show, det går att övertyga nya fans även med en bra leverans och starka låtar. Det är precis vad White Lies försöker göra. Harry McVeighs ögon talar om att han antingen är våldsamt nervös eller påverkad av något, men hans sång låter alldeles utmärkt och han för sig med en sorts nonchalans som klär både honom och bandet. Han sprudlar knappast men i jämförelse med sina bandkamrater framstår han som en stjärna.

Låtmässigt finns förstås inte så mycket att välja och vraka mellan, men britterna langar upp fina versioner av pärlorna från sitt debutalbum och avslutar kaxigt med Death innan de släntrar ut från scenen. Första smaken av White Lies på svensk mark lämnar fina intryck och det skulle inte förvåna om de kommer tillbaka snart igen. Ser de bara till att fila lite mer på sin liveakt tills dess kan det bli hur bra som helst.