Joyzine.se






Recension - Skiva

Andrea Bocelli
My Christmas, 2009
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-12-14
Hemsida: www.andreabocelli.com

Jag, och många med mig, föreställer mig gärna att det tydliga vemod som finns djupt ner i Andrea Bocellis röst beror på att han är blind. Som om det på något sätt skulle inverka på hans sång, eller i alla fall den sinnesstämning han försätter sig själv i när han sjunger. Hur det nu är med den saken låter vi vara osagt, men att just det där vemodet passar alldeles utmärkt till framförandet av julsånger kan härmed slås fast.

Faktum är att Bocelli till och med kommer undan med att framföra Jingle Bells tillsammans med Mupparna. Det känns ändå innerligt och stämningsfullt. Sexton finstämda spår bara flyger förbi i den här skönsjungande italienarens sällskap och när I Believe klingat ut är jag inte sen att trycka på play igen...om och om igen. Jag vaggas in i en sällsynt sinnesfrid av att lyssna på ”My Christmas”.

Bocelli växlar mellan sin sköna tenorstämma i mer tillbakalutade sånger, exempelvis White Christmas, och brister när andan faller på ut i rena operauppvisningar. Det är stämningsfullt så det förslår och arrangemangen av låtarna är därefter. Den här skivan hade passat utmärkt som soundtrack till vackra filmer där snön faller och alla är glada. Där förvecklingarna är hemtrevliga och där det luktar glögg och kärlek rakt igenom bioduken. Det är just i kontrasten till denna glädje som Bocellis lätt vemodiga röst ter sig så inbjudande. Han skänker en extra tyngd åt det fina materialet. Versionen av Blue Christmas är det slutgiltiga beviset.

Bland gästerna hittar vi förutom Mupparna även Natalie Cole, Mary J Blige och Katherine Jenkins. De gör bra ifrån sig allihop, men egentligen hade de inte behövts. Jag firar så gärna julen ensam i sällskap med Andrea Bocelli.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner