Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Bullet
Linköping Metal Massacre 4
2010-03-06
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-03-07
Hemsida: myspace.com/bulletsweden

Mitt sällskap för kvällen konstaterar krasst att Bullet levererar låtar som det känns som att man har hört förr fast man alls inte har det. Det är väl något positivt antar jag, men sen kommer smällen:
- De är ju som ett afterskiband!

När jag tänker närmare på saken är reflektionen faktiskt ganska sann. Det är lite för mycket skoj och ploj, nostalgiskt dyrkande och heavy metal in the night över Bullet för att det ska gå riktigt att ta på allvar. De är som ett coverband som spelar egna låtar och faktiskt fått det att gå hem hos en någorlunda bred publik.

Första gången är det riktigt kul att se Bullet, kanske även andra, eventuellt tredje, men sen funkar det inte längre. När man upplevt Bullet som liveband några gånger saknar de den där extra växeln att lägga i för att kunna fortsätta att engagera samma publik om och om igen. AC/DC-pasticherna till låtar, det synkroniserade poserna, bara överkroppar under slemmiga läderjackor och solospel bakom huvudet – inget av det imponerar något vidare när man redan sett det och vet vad som väntar.

Ni begriper vad jag försöker säga här antar jag. Bullet gör precis samma sak idag som de gjort ända sedan de stormade in på metalscenen med albumet ”Heading for the top” och visar inte minsta tillstymelse till att vilja förnya eller utveckla sin show. De gör förmodligen prylen skickligare idag, men plojet är inte alls lika roligt längre.

När Dag ”Hell” Hofer dessutom börjar plocka fram klyschorna om vilken fantastisk publik (”den bästa på väldigt länge”) det är känns det hela faktiskt mest bara löjligt. Någon måtta får det vara med de inövade publikfrierierna.