Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Petter Seander
The Denial of Me, Myself & I, 2010
Skivbolag: Attaboy Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-03-10
Hemsida: www.petterseander.com

Jag har sett Petter Seander spela på folktomma ungdomsscener i Borås med sitt band Sleeping Beauty, jag har sett honom spela inför stora festivalaudiencer som medlem i Kristian Anttilas kompband. Jag har sett honom sitt längst bak i snuskiga folkabussar och dricka upp min (!) öl och beskådat rumlande på betydligt mer fashionabla tillställningar. Allt, precis allt, det där hörs när han nu för första gången ger sig ut på egna ben med solodebuten ”The Denial of Me, Myself & I”.

Den här soloplattan är nämligen en sammansmältning av allt som är Petter Seander musikaliskt, och vad jag förmodar, även personligt. Då förstår ni också att det är en rejält spretig sak där hämningar saknas och där inga idéer uppenbarligen varit för ostiga eller för utmanande. Petter öser på för kung och fosterland och hittar rätt förvånansvärt ofta.

Här finns lite tuffare rockkaraktärer där produktionen tillåts vara smutsigt bångstyrig, men också slicka popfigurer och en hel del som avslöjar att herrn gjort lång och trogen tjänst i Anttilas hov. Inte minst i det ettriga gitarrliret. Det är precis så där som det blir när det inte finns någon domderande producent som predikar om enhetlighet, att den ena låten tillåts låta helt olik den andra och i det ligger lite charmen med den här plattan.

Sen ska jag snabbt erkänna att jag inte gillar allt. Lyssningsupplevelsen går i vågor när ”The Denial of Me, Myself & I” ligger i spelaren (vilket i sig också är synnerligen vanligt förekommande när det gäller soloskivor och sångare som likt kalvarna släppts på grönbete), men de starka stunderna överträffar de svagare. Och det mina damer och herrar, det är mycket sagt från en herre som en gång förkunnade för Sleeping Beauty att ”okej, vi spelar med er bara ni skippar de där jävla balladerna”.