Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Mötley Crüe
Sonisphere, Stockholm
2010-08-07
Av: Rosanna Rundlöf
Publicerad: 2010-08-09
Hemsida: www.motley.com

Jag har trots att jag varit på samma festival som dem två gånger lyckats missa Mötley Crüe varje gång. Den här gången skulle det inte få ske – inte ens trots att hela området framför scenen förvandlats till det största och djupaste lerbad du någonsin skådat. För första gången förstår jag varför gummistövlar på festival kanske är en bra idé. Men, det är bara att ge upp sina converse och traska sig fram med lera upp till fotknölarna, för Mötley kan man ju bara inte missa igen.

Jag har ända sedan jag läste deras böcker ”The Dirt” och Nikki Sixx ”The Heroin Diaries” varit helt fascinerad av det här bandet. Trots att jag har ganska höga förväntningar ska det mycket till att jag ska bli besviken när jag ser dem. Bara jag får se deras uppenbarelse så är jag egentligen nöjd.

För visst är det något speciellt med Mötley, de har verkligen fortfarande den där utstrålningen som de flesta band saknar. Musikaliskt däremot klarar jag mig utan dem. Deras musik ger mig helt enkelt inte mycket – fast det tvivlar jag på att alla tusentals tappra fans framför scenen håller med mig om. Det måste ha varit fullt tryck där framme i mitten för jag har knappt sett så många bli överburna under en konsert som på denna.

Höjdpunkterna är inledande Kickstart My Heart, och förstås Dr. Feelgood. Annars är låtmaterialet ganska tunt – och i liveformat lyfter de heller aldrig riktigt som man skulle önska.

Mötley verkar annars vara på oerhört bra humör och stämningen är på topp trots omständigheterna. Ändå känns det som att de har så mycket mer att ge. Spelningen avslutas med en några raketer och smällare – något jag inte riktigt förstår grejen med. Det hela känns nästan lite väl lamt.

Men eftersom jag ändå äntligen har fått se en Mötley Crue-spelning så jag är nöjd – men inte mycket mer. Priset för bästa spelningen på årets Sonisphere tar de dock hem utan tvekan