Recension - Live
För att klargöra.
Jónsi är inte
Sigur Rós. Jón ”Jónsi” Þór Birgisson är däremot frontman i Sigur Rós. Men det här mina vänner, är fortfarande inte Sigur Rós. Med det sagt vill jag sedan säga att jag tycker synd om alla de som inte befann sig på Linnéscenen denna fredagskväll när mörkret precis gjort sitt intåg. För jag vågar påstå att det inte finns någon annan människa i världen med ett sådant unikt och säreget uttryckssätt inom musiken som det som tillfaller islänningen Jónsi.
Jag har alltid haft svårt för att höra texterna i musik, för mig är sången ytterligare ett instrument, något som kontrasterar. Precis så resonerar Jónsi när han skriver musik med Sigur Rós. Så till den milda grad att han helt reducerat språket till att bestå av enbart välljudande vokaler, vad som än passar musiken. Nu när han turnerar under eget namn med en soloskiva i bagaget finns det betydelse i texterna igen, språket är engelska, men jag hör det inte.
Jag är helt förhäxad av Jónsis fantastiska falsett, hans fantastiska sätt att bygga snirkliga låtar och framförallt är jag förhäxad av den fantastiskt vackra kombinationen av framförande i synk till den animerade bakgrunden (vilken jag säkerligen tror att man bör tillskriva Alex Summers, visuell mångsysslare som då han inte designar omslag till Sigur Rós skapar ljuv musik ihop tillsammans med Jónsi, både i det gemensamma projektet
Jónsi & Alex eller som medlem i Jónsis nuvarande turnéband. Ja, sedan är de ju ett par även privat också).
Mycket av Jónsis genialitet ligger i kontrasterna, att verkligen kunna ta ner en låt för att sedan eruptera. Få människor kan fascinera så med enbart en röst och ett piano. Tyvärr har
LCD Soundsystem gått på på den stora scenen och dunkar på för kung och fosterland, man kan säga mycket om Jónsis musik men det mår väldig sällan bra av en rejäl dos dunka-dunka. En irriterande bagatell som botas alldeles utmärkt genom att man tar på sig en huvudbonad värdig vilken respektingivande indianhövding som helst, åtminstone verkar det vara så Jónsi resonerar. På med fjäderhatten – the show must go on.
Lika hänförd som jag var när jag såg Sigur Rós på Way Out West för två år sedan, lika fascinerad är jag när Jón ”Jónsi” Þór Birgisson håller hov. Det finns en viss nyansskillnad, men känslorna… är överväldigande. Jónsi är en förstärkare, han förstärker de känslor du bär med dig till spelningen. Själv är jag lycklig. Väldigt väldigt lycklig.
Relaterat
Bli aldrig som oss, bli värre
Way Out West 2010
Kommentera
Inga kommentarer