[stäng]

Drylight The Pieces, 2011 Skivbolag: Entend Industries Av: Alexander Hellgren Publicerad: 2011-11-17 Hemsida: www.drylight.net

---

DIY-band och artister brukar ligga mig varmt om hjärtat, jag tilltalas av tanken på att göra sin egen grej från början till slut och inte lägga resultatet eller delar av det i någon annans händer. Det kan bli jättebra och det kan bli jättedåligt, men utgångspunkten är i högsta grad positiv. ”The Pieces” är Drylights debutskiva och har helt och hållet skapats av bandmedlemmarna själva, från låtskrivande till släpp.

Extralives har mycket av det som en inledningslåt på en poprock-platta bör ha. En melodi som snabbt sätter sig, ett bombastiskt anslag och ett rätt högt tempo. Låten sparkar igång skivan på ett föredömligt sätt och innehåller dessutom en fantastisk kör i refrängen, där de fans som velat har fått skicka in sitt vokala bidrag. Så sköter man kontakten med sina lyssnare på ett smart sätt.

På den inslagna vägen fortsätter det, Drylight bjuder på bredbent musik farligt nära och rätt ofta över gränsen till den som reklamradion och inte jag brukar premiera. Pianospelet på Great apes är fint, men resten… nja, det blir för mycket ordinärt arenaflirtande. På samma sätt innehåller Tin box en riktigt snygg visslingsmelodi, men skillnaden här är att låten i sin helhet fungerar och känns originell. Daniel Lugns röst klär överlag musiken, men även den faller ofta in i den där fåran av röster som är svåra att skilja från varandra. Då blir det också aningen ointressant. Lugna Burning bridges (for dummies) och inte minst den sliskiga The noble art of wasting time fungerar säkert i Rix FM, men knappast för mig. Dessvärre innehåller resten av skivan mest av det senare.

Jag ska erkänna, delar av ”Pieces” tilltalar verkligen. Då gör musiken något för mig, den sticker ut från skvalet och ett behov av mer i samma klass väcks. Tyvärr blir de delarna i minoritet och resten, ja den vill jag hemskt gärna vara utan. Musiken är stiligt producerad och att det är en sovrums-produktion hade jag aldrig kunnat gissa, men det är samtidigt inte någonting jag längtat efter. Världen är inte svartvit och det här är varken jättebra eller jättedåligt. Jag önskar dock att Drylight kunde släppa sargen mer, frångå mallarna och lämna det jämngråa musiklandskapet.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer