Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Tim Neu
S/t, 2006
Skivbolag: SonyBMG
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-06-20
Hemsida: www.timneu.com

Då var det dags för en av årets Gonnabees, Tim Neu, att bekänna färg. Tidigare har en singel, If U Let Me Go, och en livekonsert fallit under min recensionspenna och den gemensamma nämnaren är känslan av att det är fina saker på gång men att det finns mer att hämta ut. Förväntningarna är således satta ganska högt och spänningen infinner sig per automatik.

Den självbetitlade debutskivan öppnar också väldigt starkt med Demons, en halvballad där Tim Neu får ta ordentligt med ton. Redan här står det klart att det är rösten som gör Neu speciell, den är en ren fröjd att lyssna på. Mystik blandas med en trånande ängslan och feberlik längtan, helt enkelt en sådan där företeelse som inte går att enskilt peka ut varför den är så bra.

I de första fyra spåren visar också Neu att han behärskar konsten att skriva riktigt vackra låtar, där finns det mer än bara en säregen röst. Förstasingeln If U Let Me Go griper fortfarande tag om mitt trasiga gamla hjärta och Loopholes är skivans bästa låt. Här ökas takten och den melodramatiske Tim Neu verkar med ens lite tuff och småfarlig.

Efter denna formidabla lilla dänga är det som om luften går ur skivan. Från att ha rört sig i relativt höga hastigheter tar det ett abrupt slut i form av balladen Asleep by the motorway. Fortfarande står Tim Neu’s röst rättförtjänt i centrum, det är låten i sig som inte riktigt lyfter. Först i We’ll Make Them Fall, känd från stödorganisationen Friends antimobbningsreklam, börjar det reda upp sig igen. Här kommer den känslosamma nerven tillbaka, trots de små och nätta medlen Neu rör sig med. Avslutande pianoballaden Devils in the snow kvalar även den in på listan över det som ses som allra mest positivt med plattan.

Känslan från inledningen kvarstår dock, Tim Neu varvar guldkorn med mindre vackra och rent av grovkorniga korn. Det finns verkligen potential men den utnyttjas bara till hälften, vissa låtar når aldrig upp mer än till utfyllnadsstadiet. Jag får känslan av att skivan egentligen inte är riktigt klar, att bolaget haft lite för bråttom med att få ut en skiva med en het artist vilket har lett till att själva låtskrivandet eller kanske mer själva urvalet av låtar hamnat i skymundan. Som Ep hade det kunnat bli dynamit, som fullängdare blir det bara sådär.