Joyzine.se






Recension - Skiva

Skin
Fake chemical state, 2006
Skivbolag: V2
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-04-18
Hemsida: www.skinmusic.net

Jag hade nästan glömt bort Skin och Skunk Anansie. Men det är klart att Weak, Hedonism och Yes, it’s fucking political satte sina spår i slutet av 90-talet. Just för att det var låtar som på ett stilfullt sätt velade mellan rock, pop och punk utan att bli splittrade. Vilket gav dem en extra tilltalande känsla av utanförskap.

När Skin nu är tillbaka i solotappning är saken nästintill den samma, i alla fall till en början. Alone in my room och She’s on inleder skränigt och uppkäftigt, precis som det var på Skunk Anansie-tiden. Tyvärr är dock den förstnämnda mer skrikig än bra.

Efter den filtrerade inledningen träder dock en annan sida av Skin fram. Resten av albumet ägnas nämligen åt vackert arrangerade rocklåtar. Förvisso ganska kantiga, men ändå med tydligt fokus på sångerskans röst och genomtänkta sångmelodier. Jag ska inte kalla det ballader, men långa stunder drar det åt det hållet.

Det kan låta förvirrande, men det är riktigt bra. Som om Skin vuxit upp och inte känner behov av att skrika åt allt och alla hela tiden. ”Fake chemical state” är eftertänksam och vacker, samtidigt som den ändå med all önskvärd tydlighet visar att det är en rocktjej vi har att göra med. En rocktjej som dessutom har en bättre röst än vad vi någonsin kunnat föreställa oss tidigare.

Det känns som att klavertrampet Alone in my room placerades först för att fansen skulle känna igen sig. Inte känna sig svikna. Men det behöver de verkligen inte göra. Släktskapet till Skunk Anansie finns fortfarande där och märks tydligt. Även om det är i en vuxen, återhållen kostym den här gången. Det är roligare än det låter.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

Moto Boy
Årets bästa 2011 enligt Alexander Hellgren
Maskinen (2013-07-04)
Maskinen (2011-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner