Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Skumdum
Traveller Anthems, 2014
Skivbolag: X5 Music Group
Av: Peter Augustinsson
Publicerad: 2014-04-01
Hemsida: www.skumdum.se

Ibland vill jag älska något innan jag ens hört det och så är fallet när jag står med Skumdums senaste skiva i min hand. När jag granskar det snygga omslaget hoppas jag att hitta tillbaka till en gammal vän som formats av tiden till en tajtare och nutida version av bandet jag lärde känna som ung. Att de växt upp parallellt med mig som en gammal vän som flyttat från staden och nu är tillbaka i en vuxnare förpackning.

Jag har knappt lyssnat på Skumdum sen deras mästerliga "Det Vi Kan Bäst" kom 2002 och den kan ses som ett soundtrack i till min egen gymnasietid när skivan spelades ständigt i mina hörlurar när jag gick i skolans korridorer. Något som alltid tilltalat med bandet är att de valt att spela punk rock snarare än trallpunk som varit som en norm när man valt att sjunga på svenska. När de 2005 släppte skivan ”Skum of the Land” valde de att gå över till att sjunga på engelska och de har fortsatt på detta spår även på sjunde albumet ”Traveller Anthems”. Det är kanske inte helt rätt att titulera skivan som ett nytt album då det är en samling av 13 låtar från deras tio tvåspårssinglar som de släppte under förra året för att fira deras 20-årsjubileum som band.

När jag lyssnar på skivan är det omöjligt att inte ständigt komma tillbaka till just ”Det Vi Kan Bäst” då dess eko ger sig till känna på många låtars uppbyggnad för att inte tala om de två spåren Take Our Place och Shine som är nästan ord för ord-översättningar av två spår från just den skivan (Ställ dig upp och skrik samt Vilsen). I samband med 20-årsjubileumet känns det givet att dessa låtar ska få nytt liv på nytt språk och med nya arrangemang. De har en given roll att lysa med sin närvaro i jubileumssinglarna men valet att ta med dem på det nya albumet ställer jag mig frågande till.

Det är här någonstans jag inser vad problemet är med ”Traveller Anthems”. Det känns som att de skriver vissa av sina låtar på svenska och sedan översätter dem till engelska. Det är absolut inte dålig engelska men det ger viss kantighet som ibland faller platt mot band som har engelska som modersmål och ribban placeras samtidigt mycket högre.

I helhet så hittar vi ett Skumdum vi känner igen och den snabba punkrocken blandas med lekfullhet som drar tankarna till NOFX när de till exempel lägger till dragspel i mixen och lättar upp ljudbilden på ett par spår utan att släppa frustrationen i texten. Skivan har ett genomgående tema av att göra upp med tiden som gått och behandlar ämnen som uppväxt, gamla vänner och hur de färgats av ett liv på vägarna. De spår som verkligen utmärker sig är Demons from the past som ångar på i sann No Use For A Name-anda och Sluts Forever där driv blandas med nostalgi riktigt snyggt.

Skumdum har stannat kvar under 2000-talets punkrock och förädlat den. Hade ”Traveller Anthems” släppts under tiden då Burning Heart Records regerade den svenska punkscenen hade den mottagits med öppna armar. Nu känns det mer som en trevligt återseende på en klassåterförening där alla hittar tillbaka till sina roller från skolan för en kväll för att sedan fortsätta med sina liv. Jag och Skumdum har växt ifrån varandra men de har åldrats med stil och tagit vara på det de kan bäst, på både gott och ont.