Recension - Live
Efter att bandet lämnat scenen dröjde sig majoriteten av publiken kvar i tältet och skanderade dess namn. Bara en sådan sak talar väl om hur bra de var denna afton. Och visst kom bandet upp på scenen igen (efter en spark i arslet av Mart) och bugade och bockade ännu en gång.
När det gäller den svenska trallpunkscenen finns det i dagsläget inget band som kan mäta sig med
Coca Carola.
DLK,
Dia Psalma och
Räkorna är borta och
Charta 77 gör plagiat på sig själva, men Coca Carola hänger sig envist kvar och gör det med finess. Fredagskvällens spelning på Augustibuller bjöd på en enorm hitkavalkad och fick mig att stå med ett fånleende hela framträdandet. Bättre än så här blir inte poppig och glad mespunk.
Bandet kan det där med att spela live och gör det hela levande istället för stelt och tråkigt. Curre besitter en riktigt bra stämma och med elegans och pondus framför han texterna som går ut väldigt väl. Inget fånigt, pinsamt och patetiskt flamsande förstör showen, vilket är fallet för vissa andra trallande punkband. Coca Carola är professionella, njuter av konserten och har en perfekt distans till sig själva och publiken.
Coca Carola går hem riktigt ordentligt hos publiken och jag förstår det. Bortsett från några få sega kompositioner visar herrarna vart skåpet ska stå. Festivalens höjdpunkt och något jag sent kommer glömma!

Relaterat
Coca Carola
Coca Carola (1998-01-01)
Coca Carola (1996-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer