Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Mustasch
House of Metal, Umeå
2009-02-27
Av: Johan Norström
Publicerad: 2009-03-02
Hemsida: www.mustasch.net

Det är någonting med Mustasch. Bandet lyckas med konststycket att göra sin musik lättsmält men ändå upprätthålla en stark integritet i sina låtar. Visst, vartannat riff är så mycket ”tuffa-killen” att det lätt kan bli löjligt. Men faktum är att Mustasch är tuffa killar, så det funkar. Musiken är lite klyschig, men bandet kan bära upp det. Och en klyscha blir ju inte klyscha för att den är dålig, snarare tvärtom.

Sångaren Ralf Gyllenhammar har från första sekund publiken i ett järngrepp, trots att det stundtals känns mer som Allsång på skansen än Mustasch på House of Metal. Även detta hade kunnat bli löjligt med vilket annat band som helst, men som sagt – det är någonting med Mustasch. Därtill sjunger Gyllenhammar dagen till ära helt fantastiskt bra, det låter som att han halsat lite diesel innan spelningen. Och ja, det är en mycket bra sak.

Det svänger rätt bra över Mustasch denna fredagskväll, det är svårt att inte ryckas med i det tunga riffandet. Framför allt är det givetvis låtar som Down in Black, I Hunt Alone, Bring Me Everyone och Double Nature som får det att rycka i nackmusklerna. Bring Me Everyone skulle jag nog påstå var spelningens höjdpunkt, att den var tung visste jag sedan tidigare men oj, så här tung? Jag tror att den är en stor orsak till lördagens ryggsmärtor.

Men alla verkar inte ha varit lika begeistrade som undertecknad, jag stod framför första stolsraden där en 15-årig kille i Children of Bodom t-shirt somnat i en väldigt oergonomisk ställning. Men det är klart, han har ingen mustasch än. Han fattar inte grejen. Det är någonting med Mustasch.

Foto: Johan Norström