Joyzine.se






Recension - Live

Dark Tranquillity
House of Metal, Umeå
2011-03-04
Av: Johan Norström
Publicerad: 2011-03-06
Hemsida: www.darktranquillity.com

Dark Tranquillity ligger mig väldigt nära om hjärtat, och jag vet precis hur bra de kan vara live. Därför blir jag så förbannad när externa faktorer förstör bandets konsert på House of Metal. Det låter nämligen uruselt ur högtalarna denna fredagskväll. Kastrullvirvel och myggsvärmsgitarrer dominerar ljudbilden, vid sidan av en sångmix som skär i öronen och får mig att vilja lämna lokalen. Men jag tänker att ”det är ju festival, det är alltid såhär första fyra-fem låtarna”. Tyvärr blir det aldrig bättre. Det låter uselt från första till sista sekund. Tack för kaffet.

Bandet har lagt sig till med en videoprojicering som backdrop, ett grepp som jag på förhand tänker passar Dark Tranquillity fantastiskt bra, då bandet alltid haft en otroligt stark visuell framtoning. Dock lever inte projiceringen upp till mina förväntningar, och ärligt talat tycker jag att man borde ha lagt lite mer tid på den. Att projicera rörliga bilder på bara två låtar, och bandets logotyp på resten känns lite slösaktigt.

Nåväl, förväntningar och tekniska bristfälligheter till trots gjorde ju bandet bra ifrån sig, det ska jag inte ta ifrån dem. Publiken dansar fint efter Mikael Stannes pipa, man har en grym repertoar (som dock gärna hade fått innehålla lite mer 90-talsalster) och är bra på scen. Det blir bara lite svårt att uppskatta konserten när man (på grund av ljudmix) inte kan uppfatta vilken låt som presenteras och därtill inte kan urskilja några toner ur kakofonin. Bäst blir det när Lost to Apathy, Monochromatic Stains och The Gallery presenteras i följd. Sämst blir det just efteråt när The Wonders at Your Feet slaktas av ljudbilden.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

Så var House of Metal
Metaltown 2008
Dark Tranquillity (2002-08-12)
Dark Tranquillity (2008-06-28)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner