Joyzine

[stäng]

Recension - Live

In Flames
Getaway Rock Festival, Gävle
2013-08-08
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-08-10
Hemsida: inflames.com

Stoppet i Gävle är In Flames sista Sverigedatum på den pågående turnén. Snart är det dags för orkestern att barrikadera sig i någon avlägsen lokal för att svarva ihop en ny platta och låta liveschemat sättas på paus. Det är bra. För In Flames har blivit slentrian.

Pliktskyldigt kuskar de Europa runt med en setlista fullknökad med hits och utan några direkta spänningsmoment. Varje kväll är den andra lik. Detta samtidigt som den pyrotekniska showen inte alls är så där bländande som den en gång var (även om den naturligtvis fortfarande får många att häpna). Det skulle vara lätt att börja fundera i termer som autopilot och ett band som kanske slutligen håller på att svalna lite efter år och åter år av marsch mot den absoluta toppen.

Ändå står publiken troget kvar i tjocka led framför Getaways största scen trots att det pissiga ösregn som plågat området hela dagen snarast tilltar ytterligare i styrka när In Flames kliver på scenen. Anders Fridén kallar åskådarna för hjältar, men egentligen är det bara ett bevis på hur starka In Flames är som liveband. Jag erkänner gärna att det känns lite slentrainartat när orkestern klämmer ihop Take This Life och My Sweet Shadow mot slutet för ännu en gång i ordningen, men jag diggar det oavsett. In Flames har gett samma spelning hela sommaren, men de är ett så pass bra liveband att förutsägbarheten är acceptabel.

Ljusshowen är snygg, Anders Fridén låter bra i sin sångleverans och jag älskar Embody The Invisible trots att jag efter Bråvallafestivalen är väl medveten om att den kommer dyka upp. Den rutinerade orkestern är mästare på harmonier och levererar dem med perfektion. En dag på jobbet blir aldrig trist och tråkig när det är In Flames som står för hantverket.

Men ändå. Det känns bra att gruppen nu kryper tillbaka in i studion och låter livespelandet vila. Man kan inte mjölka en grej hur hårt som helst och istället för att göra sin publik blasé är det smartare av orkestern att komma tillbaka med nytt fräscht material om nåt år.

Då kommer jag garanterat stå där i publikleden igen.